Rädd för allt.

Jag är så otroligt rädd för att fastna i samhällets normer vad gäller livet.
Jag får ångest bara jag tänker på att jobba varje dag, skynda att vila upp sig i en dag och sedan är det dags igen, jobb jobb jobb. Och när du inte jobbar, då skall du skaffa familj, ett hus och sedan går du i pension. Då är inte barnen kvar, då skall du förverkliga alla dina drömmar på en dålig inkomst och trött kropp. 
Jag är så rädd för att fastna. 
Jag vill inte ha barn. Jag vill inte ha ett hus, och ska jag det så skall det vara vid havet. Jag vill resa världen runt. Jag vill bo på en båt. Jag vill sitta och skriva ned tankar på en sten, vart som helst i världen där jag aldrig varit förut.  Jag vill inte ha ett varje-dag-tråkigt-som-helvete-jobb. Jag vill resa jämt! Jag vill ha äventyr. Jag vill skriva, läsa, ha tid för 2-timmarsduschar, ha tid för kärlek, ha tid för allt som kan göra mig lycklig. 
Jag är så rädd. Och ändå har jag sådan ångest över vad jag skall göra med mitt liv, att komma vidare, att lyckas, det är inprintat att jag måste skaffa ett bra jobb, annars får jag inga pengar, och utan pengar har man inga möjligheter att följa sina drömmar, men då har du ingen tid, ingen ork. Och har du inget jobb men all tid i världen, ja då har du inga pengar.
Önskar att jag levde i en drömvärld.

RSS 2.0