Ensam.

Det finns inga ord för vad jag känner.
Jag är ensam.
Bland folk jag är ensam.
Det finns inget slut på olyckan jag känner.
Det finns inget hopp i slutet utav tunneln.
Jag tänker aldrig vara egoistisk och låta mina
Vänner lida som jag.
Jag tänker aldrig vara den som säger att man inte
Ska behandla människor så, så som man själv inte vill bli
Behandlad och sedan göra det mot dem själv.
Jag tänker aldrig bli sådan.
Jag tänker aldrig ta mitt liv.
Jag är inte egoistisk.
Jag vill bara att mina vänner ska märka, bry sig,
Vilja vara där för mig när jag mår dåligt.
Jag vill inte vara ensam.
Jag vill inte alls.
Låt mig få friden du sökte när du förstörde mitt liv.
Låt mig bli fri.


Profilbeskrivning, 19 år.

19 år, säker och stark med svaga stunder.
Jag vet vad jag vill, ibland vet jag inte alls.

Klar och oklar, upp och ner, in och ut.
För det mesta underbar, ibland förjävlig.
Starkt humör med ändå en liten glimt i ögat!
Tycker om att finnas för mina vänner, och vara den som håller ihop alla.
Älskar stunder som man aldrig riktigt tänker på, som speciella stunder i vardagen.
En liten fika, ett extra skutt på vägen hem eller helt enkelt en helt ny låt
som gör att man bara vill sjunga högt på tåget hem.
Stunder då man ramlar mitt på stan och börjar skratta för mig själv.
Jag gillar sådant, konstiga saker, dumma saker, som för andra är pinsamt.
Jag gillar det pinsamma.

Jag har svårt för känslor, inte de där mellan vänner utan de verkliga, mellan dig och mig.
Mellan oss. Jag har svårt för att säga dem och jag har svårt för att vara romantisk.

Jag älskar att ge bort genomtänkta och speciella presenter, oftast utan anledning.
Jag älskar att veta vilka mina vänner är.

Jag känner oftast mina vänner utan och innan, och då menar jag de verkliga vännerna,
alltså inte dem som man inte har mer att säga till än: ''Hej, hur mår du och vad gör du?''
Utan de som det aldrig finns ett slut på diskussioner.

Jag älskar mig själv. Jag är nöjd med den jag är, jag är självsäker men också skör.
Jag vet vem jag är och jag döljer aldrig mig själv för någon annan.
Jag är jag och jag vill inte vara någon annan.
Med detta menar jag inte att jag är på något sätt bättre än någon annan, det är jag inte.
Jag bara är. För mig själv och för andra.

Jag ljuger aldrig. Jag förvränger inte sanningen. Ber någon mig att säga som det är så gör jag det.
Om inte en person i förtroende sagt att jag ska hålla det hemligt. Jag berättar för alla vem jag är.  

Jag blir ofta arg, eller sur för småsaker, jag är långsint och jag glömmer nästan aldrig något.
Men jag har också lätt för att förlåta.
Men jag är också ofta glad.

Jag är ibland olycklig, av otroligt många anledningar. De flesta står i bloggen.
De flesta anledningar är självklara.
Då stunder jag är lycklig så märks det, jag älskar att vara lycklig.
Jag älskar att lyssna på musik och skutta på vägen hem och högt sjunga med.

De små sakerna är underbara.
De stora är fina.
Det är de som ligger mitt emellan som gör mig. Jag är jag. Det här är jag.
En del av mig.





RSS 2.0