Jag läste Hanna Fridéns blogg och hittade Amanda Schulmans blogg där detta citat stod:

''Hörde talas om detta genusdagis och blev så trött. Det finns tydligen en förskola där alla kallas för hen istället för han eller hon. Och tydligen var det några föräldrar som kom med deras hen som hette Kim eller något annat neutralt i helt neutrala kläder, och FÖRBJÖD personalen att byta blöja eftersom de då kunde se barnets kön och behandla barnet därefter.

Det påminner mig lite om när Underbara Clara inte ville säga könet på hennes barn. Vilket tramseri.

Jag blir rädd för sådana här människor. Och jag tycker så fruktansvärt synd om barnen. Charlie är helt fri att leka med precis vad hon vill, men hon väljer att gå i mina klackar och prova mammas halsband framför pappas skor och portfölj. Vi har inte uppfostrat henne så, hon har valt det själv. Och är det så farligt? Finns det något fult med det? Tydligen ska det inte vara någon skillnad alls på män och kvinnor. Fy fan vilken tråkig och hämmad värld!''

Jag sätter mig i tågvagnen där jag alltid sitter. Den där lilla som är tyst och oftast sluten
från resten av världen. Där sitter de som vill slippa mängden. Ibland ser man dem som
har kommit fel eller helt enkelt inte bryr sig om vart de befinner sig. De skrattar, talar
högt och tar upp mer plats än vad de behöver. De smyger sig in i min lilla värld och
befläckar den. Förstör den med sin ytlighet när jag är på den plats då jag vill vara ensam.
Jag skriver, jag lyssnar. Jag låter min ångest försvinna i nio minuter tills alla landskap
har passerat och skylten visar: ''Nästa station: Stensstorp''. Ja, med två s i mitten.
De finns alltid där och har alltid funnits. De där felaktiga S:et som alltid får mig
att ursinnigt tänka: ''Och vad fan är ett storp för något?'' Ingen har gjort ansats att
ändra det. Kanske är det gjort nu, i förra veckan. Jag vet inte. Jag tittar inte längre.
Jag blickar på ljusen. Ser mot det första huset där min farmor förut bodde. Där
jag sov ihop med min farmor och min älskade, tills för två år sedan, livskamrat
och underbara hund. Där doften av farmor var, doften av bingolotto-kvällar,
revbensspjäll och svartvita filtar vilade.
Då jag stod med min rosagula bandspelare med mikrofon och hade privata
föreställningar för min familj. Då det var helt säkert att jag skulle bli sångerska
eller prinsessa. Lika säkert som att det fanns män på vinden som skulle döda
mig om de fick tag i mig, om jag inte sprang tillräckligt fort.
Det var den tiden då farmor och jag satt i timmar och spelade 31 medans vi
drack sockerdricka.
Lika säkert som att tåget åker förbi huset så gör också tiden det och jag och min
farmor känner inte längre varandra. Fast att det bara är hundra meter ifrån våra hus.
Tåget fortsätter och vi passerar huset där jag och pappa bodde i förut. Då pappa
fortfarande var pappa och disken aldrig var diskad. Då det fanns en dusch i vårat
enda sovrum och då dagarna spenderades med att spela nitendo. Skjuta fåglar
och Super Mario. Sedan kommer kvällen och så gör också pappas vänner från hans
band, de tillsammans med flaskor som klirrar och sedan får dem att vråla. Jag sjunger
med dem. Jag är deras lilla söta blonda maskot, som kan alla texter i alla deras låtar.
När natten kommer blir det dags för mig att sova utan dörrar, med hög musik spelandes
och stora, vuxna män som skriker men inte förstår. Inte förstår att jag inte kan sova,
och om jag gör så kommer mardrömmarna. Så jag smyger in igen med nattlinnet på och
sätter mig i soffan och känner mig som vuxen, eftersom jag behandlas så. Långt in i natten.
De skrattar när jag tar fel på pappas grogglas och mitt colaglas och fortsätter skratta medans
jag i panik spottar ut allt för att sedan försöka få bort den vidriga smaken från min mun.
Det var många sådana här nätter. Och de flyttades från hus till hus.
Tåget har kommit in till stationen. Och idag. Då sjunger jag inte som jag alltid annars gör
i mörkret. Jag tänker på de där texterna och orden som vill ut. Allt som jag vill slippa.
Jag kommer hem till hus nummer 15 och jag kliver in. Hälsar på min pappa och ställer in
mina saker i mitt rum och tar bort alla lakan och överkast ifrån sängen och går ner till tvättstugan
för att slänga dem i tvättmaskinen och få dem som nya. Torktumla klart dem lagom till att jag
ska sova, då allt kommer vara varmt och det inte känns lika ensamt i sängen. Det gäller bara
att låtsas att värmen kommer från något tryggt.

Idag skriver jag om ungefär 500 meter av mitt liv. En bit av en tågresa. Dit tankarna flyr
när tåget passerar. Saker som jag saknar och saker som gått förlorat. Om saker som
var som de var. Som var underbara. Som min pappa. Min underbara pappa.
Det finns inte längre mycket kvar av honom. Han har inte de vännerna kvar.
Hans trummor är nedpackade långt i ett sovrum som han inte använder.
Jag ser fortfarande på hans fötter som slår mot bastrumman i hans drömmar,
som han saknar så. Hur han oändligt önskar att hans liv hade varit annorlunda och försöker
vara kvar i det gamla som för så länge sedan är borta. Precis som hans syn.

500 meter och lite till. Det får räcka.
Mer vill jag inte fundera över i dag.

Nu har jag suttit en hel dag med dessa tankar.
Jag måste få ut dem. Jag har funderat och förberett mig.

Nu skrivs det.
Här är allt det jag, idag, vill säga om Sverigedemokraterna.
Allt utan skällsord, hot eller kränkning. Endast det jag behöver säga.

Idag, efter att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen och
har en vågmästarroll, Skriver Aftonbladet så här:

’’Oroliga för islam’’

Som sitt första och viktigaste uppdrag ser Ekeroth den svenska immigrationspolitiken.
Och han är inte ensam, Aftonbladet genomförde i går kväll en enkätundersökning med
de nya riksdagsledamöterna från SD.

Och de allra flesta ser som sitt viktigaste uppdrag att stoppa asyl- och
anhörig­invandringen.

– Vi ser med oro på den framväxt islam har i Sverige precis som
vi såg med oro på den framväxt nazismen och kommunism hade.
Vi vill ha ett västerländskt fritt samhälle. Därför blir det första att stoppa
invandringen och göra om en politik som går ut på integration, säger Kenth Ekeroth.

Han vill stoppa 90 procent av all invandring till Sverige.
De invandrare som redan bor i landet, i synnerhet muslimer,
ser han helst att de återvänder till sina ursprungsländer.

”Morot och piska”

– Det ska ske på frivillig basis med kraftigt höjda återvändarbidrag,
men vi ska också se till att de känner att de inte kan leva som i sina
hemländer här i Sverige. Det ska vara både morot och piska, säger Kent Ekeroth.

Hur många som ska fås att lämna Sverige med denna metod kunde
han i går kväll inte ange. Enligt Ekeroth står muslimers värderingar stick
i stäv med hans begrepp av svenska värderingar.

– Om man tror på islam och följer islam fullt ut –
då kan man inte vara svensk, säger Ekeroth.

Den 29-årige blivande riksdagsledamoten tror att invandringen
på sikt kan leda till inbördeskrig i Sverige.

– Men jag tror fortfarande att vi kan vända det, men
vi måste agera snabbt, säger han. ’’

Hur kan det här inte få er mage att dras ihop i en klump?
Vad hände med en sak som kallas för religionsfrihet? Detta är en grundlag.
För ALLA i Sverige, varenda en, hur olika vi än tror.

Muslimers, kristnas och judendomens tro är inte alls så olika varandra.
Och eftersom det är just det det är, tro, hur kan det vara rätt eller fel att ha en?
Hur kan det vara fel att leva efter det som enligt deras tro är rätt?

Hur kan man tycka så illa om något som är så lik dig själv? Det kunde varit du.

Alla religioner och dess skrifter har något som någon uppfattar fel,
vad gör den här för något speciellt så att de förtjänar att behandlas så här?

Sverige är inte styrt av religion och ingen ska bedömas efter den!

Så här står det på Sverigedemokraternas hemsida om jämnställdhet:

’’ I vårt Sverige är det en självklarhet att män och kvinnor har samma
värde och rättigheter. I vårt Sverige respekterar man det faktum att de flesta
män och kvinnor är olika av naturen och ser det därför inte som ett problem att män
och kvinnor ibland kan ta olika utgångspunkter eller göra olika livsval, så länge dessa
val är frivilliga. I vårt Sverige är alla barn fria att självständigt forma sin
könsidentitet utan inblandning från staten. I vårt Sverige sker anställningar
på basis av kompetens och inte av könstillhörighet. I vårt Sverige finns
det ingen plats för kvinnofientliga religioner och ideologier. I vårt Sverige
skall både män och kvinnor kunna känna sig trygga, respekterade och rättvist behandlade.’’

Jag tillägger:  ’’ I vårt Sverige skall både män och kvinnor kunna känna
sig trygga, respekterade och rättvist behandlade.’’ – så länge de inte är
homosexuella och vill ingå äktenskap, är invandrare, har en annan tro än
kristendom eller hudfärg.
Hur kan man driva en fråga om jämnställdhet för några? De som passar in?
De som inte är som vi? De som inte hade ett släkte i Sverige på 1600-talet?

Jag står inte ut. Jag tänker: RESTEN DÅ?! Jämnställdhet
har inte med bara kön att göra!
Jämnställdhet är acceptans för alla, varenda människa på denna jord.

(Jag vill också påpeka att det jag nu skrev
är det som JAG ser när jag läser det, ingen annan)

Näst sista punkten på denna fråga är den här:

• Ett utökat stöd till utsatta invandrarkvinnor genom
  en offensiv mot tvångsgiften samt hedersrelaterat och religiöst förtryck.

Då undrar jag…. Hur kan en Sverigedemokrat gå ut med det
ovanstående i media, som dessutom ska sitta i Riksdagen? Vad ljuger de mer om?

Det stod häromdagen på löpsedlarna att Sverigedemokraterna
hade räknat fel i sin budget, om 59 miljarder kronor…
Hur kan ett sådant här parti fortfarande tas seriöst?

Det stod att de hade fel om sina tre kärnfrågor med de
driver dem fortfarande… Varför?

För att rasism ska få finnas kvar oavsett om handlingarna bli verklighet?

En av deras punkter är familjepolitiken. Så här skriver de:

’’I vårt Sverige finns inga oönskade barn, där finns en kärleksfull
familj för alla. I vårt Sverige erbjuds föräldrar och barn en genuin trygghet
och friheten att själva forma sin vardag.’’

Dessa fel finner jag i texten:

1. ’’Vårt Sverige’’ – Vilka är det som äger Sverige?
Och vad exakt är vårat Sverige? Hur är Sverige?

2. ’’finns inga oönskade barn’’
-  så länge det inte är ett utländskt barn(?).

3. ’’Kärleksfull familj för alla’’ 
- så länge du inte har två pappor eller två mammor.

4. ’’Friheten att själva forma sin vardag’’
– ( efter Sverigedemokraternas mallar.)

Behöver jag verkligen fortsätta? Allt detta är för mig:  
FEL, FEL, FEL!

Det gör ont att ha en anledning till att skriva det här.
Det gör ont att detta är en relevant fråga.

Till sist. För jag hinner inte mer ikväll.

Jag önskar att jag hann det men då hade
jag inte kunnat sluta förens i morgon.

Så här skriver Sverigedemokraterna om sin integrationspolitik:

’’En kraftig begränsning av asyl- och anhöriginvandringens
omfattning till en nivå som inte är högre än
den i våra grannländer Danmark och Finland.’’

Det här är mitt svar på det:

27 % av de asylsökande fick 2009 uppehållstillstånd i
första instans. Detta är en lägre andel än alla
Sveriges nordiska grannländer: i Danmark fick 44 % av
de asylsökande uppehållstillstånd i en första instans,
i Finland 32 % och i Norge 29 %.

Så jag ber er, som röstade på
Sverigedemokraterna eller delar deras synsätt:

VAKNA! SE! HÖR!